På jakt efter Mölles själ – Magnus Sunesson ger golfbanan ett visuellt lyft

När Thure Bruce i början av 1940-talet lade ut Mölles 12-hålsbana i det kuperade landskapet på Kullahalvön, såg man havet från nästan alla utslagsplatserna.

Så ska det bli igen.

För några månader sedan inleddes ett projekt som ska ge Mölle ett både visuellt och speltekniskt lyft lagom till klubben firar sitt 80-årsjubileum 2023. 

För att åstadkomma förvandlingen har klubben anlitat Magnus Sunesson, konsult.

Han säger:

– De som kommer till Mölle ska bli hänförda av miljön och de ska bli imponerade av skötsel och skick. Det är vad som behövs för att ge spelarna en fantastisk golfupplevelse. Det finns ett engelskt uttryck som heter ”sense of place” och det är vad jag har försökt eftersträva på Mölle. Det handlar om att frilägga Mölles själ och göra den mer synlig. 

Vi kanske ska berätta vem Magnus är, för den som till äventyrs inte känner till hans bakgrund.

Magnus spelade professionell golf i 12 år, varav sju år på Europatouren. Efter spelarkarriären har han varit tränare, coach, tv-kommentator och klubbchef. Men i dag arbetar han mest som konsult för golfbanor som vill ha ett visuellt och speltekniskt lyft utan att behöva bygga om hela banan.

Han får stora saker att hända med små medel, kan man säga. Mölle Golfklubb är en av 41 svenska banor som anlitat honom och just nu pågår den förvandling av banan som är resultatet av många samtal och banvandringar med bankommitté och styrelse.

Nyligen blev han om skriven i Svenska Golfförbundets tidning Golfa! Bilderna till den artikeln togs på just Mölle Golfklubb.

En del banor kräver stora omtag och stora maskiner. Andra behöver bara en lätt uppryckning för att de ska väckas ur sin slummer. I Mölles fall handlar det mer om att förfina en känsla och återskapa en atmosfär. Banan behöver ingen massiv modernisering. Man ska märka att något har hänt utan att allt därför känns nytt och förändrat.

Mölle öppnade för spel 1945. Det blev ingen lång bana men det blev en bana som skulle fostra många tekniska spelare med ett utvecklat strategiskt sinne.

Framför allt är det en bana vars läge gör den helt unik. Inte många banor har ett vackrare läge än Mölle.

Innan Magnus Sunesson åkte upp till Mölle för att se hur golfbanan skulle kunna förbättras, hade han ett långt samtal med styrelsen och bankommittén för att höra vad klubben hade för målsättning med banan.

– Så när jag åkte till Mölle hade jag fyra frågeställningar som jag skulle belysa, berättar Magnus Sunesson.

De fyra områden som var i fokus var:

• Att lyfta fram det unika med Mölle, till exempel vyer och naturupplevelser.
• Tydligare klipplinjer, för att, till exempel, hitta någorlunda plana landningsområden.
• Se över bunkrarnas placering och design, samt avrinningsytorna runt greenområdena.
• Analysera teeplaceringar generellt samt värdera balansen mellan gul och röd tee.

Magnus läste in sig på klubbens historia och ett av de historiska faktum han var nyfiken på, var vyerna ut mot havet från banan. När banan öppnade byggdes ut från 12 till 18 hål 1959 såg man havet från 16 av 18 utslagsplatser.

– Det var ju inte med sanningen överensstämmande i dag. Det var ju bara på fem hål man kunde se havet. Det var en av de första sakerna jag slogs av när jag gick på banan, att ”oj, vad det har vuxit igen!”. Det såg skräpigt ut runt omkring hålen och det var väldigt blandad vegetation. Där fanns träd och buskar som inte borde finnas där. Ek och en hade blivit överväxta av björksly, berättar Magnus vars råd till styrelse, bankommitté och banarbetare var att lyfta fram ek och partier med enbuskar. Den här marktypen, enefäladerna, alltså gamla betesmarker med enbuskar, var vanliga förr i tiden.

Redan är detta arbete i gång, även om en del återstår.

– Arbetet är redan påbörjat och de har gjort ett jättejobb, säger Magnus Sunesson som varit på plats för att följa utvecklingen.

– Det tar ju lång tid innan jobbet är genomfört och därefter handlar det om att hålla efter naturen. Vid mina besök på klubben pratade jag mycket om potentialen jag ser hos banan och om det jag kallar för Möllekänslan. Den finns och den måste vi förstärka.

Det är långt ifrån första gången Magnus besöker Mölle. Han har varit en frekvent gäst på klubben genom åren. Det började tidigt. Redan som ung talang och lovande spelare kom Magnus till Mölle för att spela Möllepinan på Sveriges snabbaste greener.

 – Jag minns att jag puttade av green på femman flera gånger. Till och med på ettan kunde man putta av om man låg till vänster och pinnen stod långt höger. Det man minns är ju dom snabba tuffa greenerna. Då pratar vi 1970- och 1980-tal, säger Magnus.

Han tycker inte att så snabba greener är något att sträva efter till vardags. Enligt Magnus tillåter greenernas karaktär en stimp på 9,5.

– Annars blir det för svårt. De flesta som spelar Mölle har ju runt 15 i hcp och skulle Mölles greener ha ett stimpvärde på 11,5 – som de hade under Möllepinan – ja, då hade ju golfrundan tagit 6 timmar.

Han beskriver banans karaktär som ”charmig och knixig”.

– Den är relativt kort men banans upphöjda greener gör det svårt att komma nära flaggan. Även om du bara har en kort klubba kvar måste du ha kontroll på bollens spinn. Du måste landa på rätt ställe för att bollen inte ska rinna av. Förutom den vackra promenaden, som bara blir vackrare och vackrare nu när vi förskönar miljön, är banans styrka dess charm och dess krav på god teknik.

Magnus bästa Mölleminne:

”När vi skulle spela Möllepinan brukade vi alltid sova i sovsäckar på golvet i juniorrummet, på ovanvåningen i en av ladorna. Ett år var det fullt i juniorrummet så jag, Per Jönsson och en till fick övernatta i ett tält, 15 meter ovanför ettans tee. Jag vet inte hur mycket det lutade men det var ju en rejäl backe vi sov i. Och vi hade väl inte sovit så hemskt mycket när vi vaknade av greenklipparna vid fyratiden på morgonen.”

Fortfarande nyfiken? Här hittar du artikeln om Magnus som publicerades i Svenska Golfförbundets tidning Golfan du